Idag var solen återigen hos oss så det bar som vanligt ut för lek! Efter en stund ute så började det att blåsa en hel del igen och som tur var i middagstid, så då passade vi på att gå in för middag!

Jag kände dock att jag ville ut en tur till så vi drog på oss lite varmare plagg och gav oss ut i blåsvädret!

Ska även tillägga att det blev en tur utan barnvagn!

Något jag aldrig gör om när jag är ensam med dom! Elina är ju och har aldrig varit några som helst problem. Lyssnar alltid och är hur fantastisk som helst när vi är ensamma medan Edvin är precis raka motsatsen!

Har aldrig skådat maken! Så förbannad som jag var i eftermiddag var det lääängesen jag var. 

Gick endast nån meter bakom  Edvin när han beslutar sig för att trampa gasen i bott och rakt ut i vägen. Jag slänger mig efter honom och sliter över honom medan jag märker att Elina springer efter ut i vägen. Prata på kaos i hjärnan! Kom bara en moped längre bort, men ändå!! Man är så sjukt mån om sina barn och blir så otroligt rädd när sånt här inträffar och när man väl kommer över så skäller man. Med honom som är så liten och inte förstår helt än så orkade jag tygla min ton. Men jösses säger ja!

Vi kom ju givetvis på i detta elände att vi var tvungna inom butiken och köpa med förnödenheter. Ni som känner till Edvin kanske kan tänka er hur detta slutade...;-/

Han är ju fruktansvärt trotsig! Jämför jag dessa två så hade nog bannemej inte Elina nån värre trots! Säger jag nej så blir ju allt mycket roligare. Elina lyckades ju reta upp honom så han stod och skrek en sväng, sen gick han och pillade på allt. Jag sa ifrån, vilket var så himla kul (tyckte Edvin). Mamman studsade på golvet kan jag säga!!

Slutade med att jag fick sprätta iväg efter en korg lite snabbt. Under tiden sätter sig Edvin på golvet och gnäller och ser sådär riktigt sur ut. Jag går dit och lyfter upp honom varpå han börjar skrika som en galning ända fram till kassan och i kassan. Släpper ner och han & Elina går till ett par apparater med leksaker i. Brukar gå super! Men inte idag! Nej Edvin fann dörrarna och var på väg ut. Infarkt på mamman!!

Fick ryta ifrån där jag stod och betala. Han stannade som tur var. Sen var det bara att ta det skrikande monstret som vägrade följa med och placera honom lite vackert under armen som han sen ålade sig ur och skulle springa rakt ut i vägen igen!!!!

Förstå om jag blev knäckt!

Under armen igen med massa skrik och gråt!

Väl inne efter kriget så släppte det och tårarna bara föll. Jag blev fullständigt knäckt av den turen!

Ljuva trots!!

Detta humör och sätt som han har är nåt helt sjukt. Han lyssnar fruktansvärt sällan när jag säger till på skarpen. Kan stå och kasta saker, slå syster och när jag säger till så bara skrattar han åt mig. Så frustrerande. 

Blir inga mer turer ensam utan barnvagnen nu inte!